Efter sju år har Ackes Dansskola etablerat sin show som en årlig tradition och som vanligt är det påkostat, väl genomfört och fullsatt i publiken.

Relaterat

Det är trist att man envisas med att anlita en helt överflödig konferencier. I år har man valt artisten Ulrika Beijer som är lite småjobbig i mellansnacket när hon avslutar varje mening med ett hurtigt ”Eller hur!” riktat mot publiken. När jag sedan kikar i programbladet och ser att hon ska sjunga Celine Dions ”My Heart Will Go On”, suckar jag för mig själv, men överraskas glatt när varenda ton sitter. Ett av kvällens vackraste dansnummer utförs dessutom till hennes sångframträdande.

Dansarna är i alla åldrar, från små barn till vuxna, och koreograferna har skickligt anpassat nivån efter deras kunskaper. Kläderna passar perfekt till de olika danserna och ljud och ljus sköts bra. Tråkigt bara att man valt att sätta upp en gigantisk Ackes-skylt längst bak på scenen. Med en strålkastare ständigt riktad mot den blir det aldrig helt mörkt, vilket resulterar i att man tydligt ser när dansarna springer av och på scenen. Något annat jag skulle önska är att de ansvariga koreograferna tonade ner de sexistiska och exotiska inslagen lite. Det är referenser till österlandet, andar i flaskor och kvinnokraft lite om vartannat. Man kan inte komma undan med vad som helst bara för att det glittrar.

Under kvällen bjuds det på allt från pardans och balett till hiphop och disco av dansare från Gävle, Sandviken, Hedesunda och Tierp. Ett par discogrupper under andra akten är helt fantastiska och tillsammans med ett gäng pardansnummer är de fina exempel på vilka skickliga dansare Ackes fostrar. Högst applåder får däremot en liten knatte efter sitt klockrena Michael Jackson-nummer.

Tina Hemmingsson



//Johanna